Salladsskålar och grekisk keramik

IMG_6793

Under vinterhalvåret som gått har det blivit betydligt mindre tid i verkstaden än tänkt. Min produktion har begränsat sig till några salladsskålar (bilden ovan) och andra mindre projekt.

Just nu befinner jag mig dock på Kreta, närmare bestämt i Chania. Här låter jag mig igen en gång inspireras av den tusentals år gamla keramiktraditionen och förstummas av skönheten i de gamla föremålen.

En början

Bild

unnamed

”Spöktaden”, d.v.s. rakuhusen som blev en hel installation på artesanutbildningens slututställning i maj 2016, fick sitt namn för att skapa eftertanke.   Det hade förlöpt trettio år sedan kärnkraftverkolyckan i Tjernobyl. De flesta av husen är gjord i vit rakulera. en del av rödlera, men alla är Rakubrända i 950 grader.

Om livet med keramik

Keramiken är idag en del av mitt liv. Känslan av iver, vällust och glädje fyller mig när jag öppnar ett nytt paket lera, känner den fuktiga massan mellan mina händer och sedan glömmer tid och rum när jag hänger mig åt att forma massan till något vackert och användbart. Jag älskar spänningen i de olika momenten som gör att man aldrig vet hur det hela kommer att sluta, så många skeden som kan gå fel eller som kan leda till att slutresultatet inte alls blir som det från början var tänkt. Lite som livet, det blir sällan som man tänkt sig men har man tur blir det ännu bättre. Jag, den ofta rastlösa gåpåaren,  mår bra av långsamhehen i keramiktillverkningens natur. Varje moment kräver noggrannhet och eftertanke och det går inte att färdigställa något fort, det krävs tålamod och tid. Keramik tar tid. Tid tar tid.

citroner